Berättade i förra inlägget att jag fått tid till dietist. Inte första gången i mitt liv jag går dit, utan det är något jag gjort fram och tillbaka de senaste åren. Anledningen är att jag är underviktig. Det är inget jag är glad över och skryter med. Utan jag blir mest bara trött på att "man måste vara smal" för att vara normal och därför så finns det bara massa knep och knåp på dieter hur man går ner i vikt. Men jag då? Vad ska jag göra? Jag äter mat som en vanlig individ men det räcker inte för min kropp eftersom jag helt plötsligt var -4 på vågen och ligger precis i gränsen till under 40kg, bmi på runt 16. Det är inte bra på något sätt alls. Jag blir trött och känner hur vardagliga fysikska aktiviteter blir jobbigare. Jag äter som sagt mat som en vanlig människa, sitter inte och äter ett äpple till frukost utan får i mig yoghurt, macka, juice osv. Sen är jag även ett fan av godsaker som läsk och snacks. Men det är ändå något som saknas. Därför blir det träff med dietisten och som vanligt får man höra "men ta en extra potatis.." Men jag äter ofta tills maten står och vajar högt upp i halsen på mig.. Jag äter tills jag är proppmätt. Men sedan lär jag nog få näringsdrycker utskrivet också, hoppas faktiskt lite på det ändå. Eftersom de innehåller allt kroppen behöver så underlättar det för mig att se till att jag får i mig alla vitaminer, mineraler, fetter osv. varje dag. Man kan faktiskt leva på BARA näringsdrycker, kallas för astrounatkost. Men detta gör man ju bara i enstaka fall om man är väldigt sjuk.

Hur som. Sluta noja över att ni väger 3 gram för mycket. Det är inte så kul att väga 3 gram för lite heller. Det är kämpigt som fasiken att äta upp sig flera kg.. Sen behöver inte alla som är väldigt smala lida av en ätstörning utan tex. i mitt fall spelar min magsjukdom en stor roll i det hela. Så döm inte någon pga. dess vikt, smal som tjock. Det kan finnas så mycket bakomliggande orsaker än bara ätstörningar. 

Köp dig nu en stor godispåse + favorit chipsen och läsk och njut av denna fredag, puss ♥